Vad bra att allt fler dagis serverar frukost för att barnen har det så stressigt hemma så att de inte hinner äta på morgnarna.
Så ser ett gäng föräldrar intervjuade i Svenska Dagbladet på saken.
Vad synd att dagis legitimerar att föräldrar undviker att ta sitt ansvar.
Så ser Herr W på saken.
För vad fan är det för fel på människor egentligen? I SvD:s artikel är det ren hallelujakör från ett föräldrapar där mamman säger:
”Hemma går frukost inte. Barnen vill bara leka.”
Och? Få dem att sluta leka då. Var vuxen! Ta ansvar!
Det framkommer dessutom att just i denna familj där frukost är ett så omöjligt logistiskt problem så jobbar båda föräldrarna hemma – vilket ju för en utomstående ter sig som en närmast ideal grund för att kunna skapa en stressfri morgonrutin.
Utöver att frukostservering på dagis legitimerar att vuxna avsäger sig sitt ansvar (snart en svensk paradgren i klass med elallergi och förmågan att bli kränkt för att nån säger nej tack) legitimerar den en fullkomligt vanvettig syn på vad livet som småbarnsförälder innebär.
För det är klart att det är stressigt ibland, men bara att komma på tanken att det skulle vara samhällets sak att fixa ger Herr W blodstörtning och hemorrojder.
För som DN:s sanningsägare extraordinaire Malin Siwe sammanfattade det
”…visst kan familjemorgnar vara en stresscirkus. För att inte tala om seneftermiddagen med dagishämtning, tur inom affären och matlagning ovanpå det. Här skulle förskolan också kunna göra en insats, servera middag till hela familjen. Och varför inte ta hand om tvätten när man ändå är i gång?”
Det värsta är att nån idiot kan få för sig att Siwe har rätt. Med frukosten har vi gett idioterna lillfingret och då vet vi alla vad som händer sen.
Vi glider på en skattefinansierad dagismacka mot ett moraliskt bråddjup.
/Herr W
8 svar so far ↓
Herr Gurka // mars 26, 2009 vid 7:04 e m
Väl rutet!
Gittan // mars 31, 2009 vid 7:39 e m
Det är underbart härlig med barn, men i dagens samhälle ställs det så himla höga krav på dagens föräldrar att man får ha viss respekt för att det är stressigt och jobbigt för vissa föräldrar och då tycker jag att samhället faktiskt kan hjälpa till och underlätta för föräldrarna. Är det så konstigt? Det tycker inte jag — med det skattetryck vi har här i Sverige. Mer service åt föräldrarna!
Sven af Ordning // mars 31, 2009 vid 7:48 e m
Gittan och alla andra bortskämda småbarnsföräldrar som inte vet hur jävla bra ni har det. Låt mig rekomendera en boendeform som kanske skulle kunna passa herrskapet: Kibbutz. Där får inte barnens lek störa koncentrationen, inte. Där tas de nämligen om hand i en separat barnavdelning och behöver bara träffa föräldrarna när det är dags för kvalitetstid. Dessutom utfodras samtliga invånare i en stor bespisning tre gånger om dagen. Där emellan jobbar föräldrarna arslet av sig för det kollektivas bästa. Så håll tjeften eller emigrera till Israel, era bortskämda nötter!
Arnold Bloom // mars 31, 2009 vid 8:23 e m
Jag har tröttnat på mina barn för att de leker så mycket vid frukosten. Hur ska jag göra för att bli av med dem? Kan man reklamera? Går dom att sälja på Blocket?
Herr Jonsson // mars 31, 2009 vid 9:08 e m
TYST! Jag ser på TV!
Kapten // april 4, 2009 vid 8:06 f m
Gittan. Du skriver: ”i dagens samhälle ställs det så himla höga krav på dagens föräldrar att man får ha viss respekt för att det är stressigt och jobbigt för vissa föräldrar”. Förutom det uppenbart stilistiskt låghalta utförandet, kan man inte låta bli att undra en sak. Nämligen: hur menar du då? På vilket sätt ställs det högre krav på dagens föräldrar än på gårdagens? Vilka krav är det du talar om? Nä, just det. Det är bara en sån där grej man säger. Barnen har inte förändrats. Föräldraskapet har inte förändrats. Kärleken till barnen har inte förändrats. Kriterierna för vad som är ett välmående barn har inte förändrats. Med andra ord: det finns inga ”himla höga krav” på föräldrarna. Det enda krav som finns är att de – just det – ska vara föräldrar.
30+ // april 15, 2009 vid 11:10 f m
Här hittade jag en oas av visdom i detta träsk av dumhet vi kallar Internet.
Bra som fan!
Rickard // maj 17, 2009 vid 10:25 f m
Oas av visdom var ordet, så sant!!
Underbart rutet Herr W, i en välformulerad inlaga, kul.