Klart i natt: veganerna måste kamma sig

Runt hörnet från min bostad ligger en lite oansenlig butik med skylten ”pälsar – körsnär”. Av affärsrörelsens yttre att döma är det ingen lysande affär att kränga flådda ihopsydda djur till huttrande stockholmare. Under de tio år jag passerat förbi på trottoaren har antalet inpasserande kunder förmodligen kunnat räknas på ena handens fingrar.

Trots det är det allt som oftast kö ute på gatan. Ett gäng svartklädda kids patrullerar ingången med bistra miner och knutna nävar. Utrustade med fjuniga skägg och plakat utövar de det finaste en korkad ung människa kan göra. Nej, jag tänker inte på onani, utan civil olydnad.

De delar ut flygblad till passerande. Smetar in dörrhandtaget med rödfärgad filmjölk. Sprayar fasaden full med färg. Rispar in okvädningsord som ”din katt” eller ”mördare” i skyltfönstrets glas. Busigt!

Hittills har jag aldrig sett den medborgerliga ordningsmakten bemöda sig att kolla så att allt går lugnt till. Förmodligen skiter de i att en trött gammal pälshandlare terroriseras av unga djurrätts idealister. Förmodligen är de själva jävligt trötta och sitter och fikar någonstans längre ned på gatan.

Alltså, jag har aldrig klätt mig i päls. Har inte för avsikt att göra det heller. Tycker att det är ganska motbjudande. Jag känner heller inte gubben som låser in sig i sin butik mellan 10:00 och 18:00 fem dagar i veckan. Men jag vet att han bedriver en fullt laglig affärsrörelse. Betalar skatt. Skickar in papperen till Bolagsverket.

Jag vet också att det är en hel del annat på gång runtom i världen. Översvämning, torka, islossning, utfiskning, skövling. Låter det bekant?

Lundin Mining driver gruvor i det inre av Kongo samtidigt som civilbefolkningen fördrivs, våldtas, lemlästas och mördas. Talibanerna i Afghanistan mördar och förföljer kvinnor som vill gå i skolan. Generalerna i Burma kastar folk i fängelse på blotta misstanken om politiskt oliktänkande. Och så vidare.

Fattigdom. Krig. Elände. Förtryck.

Men, nej dessa svartklädda kretiner med fjunigt skägg utanför pälsaffären tycker att den politiska fråga som har störst dignitet just nu är de svenska tamdjurens lidande. En övertygelse som förresten delas av rikspuckona på Expressen, som inlett någon slags svettig kampanjjournalistik mot djursex. Alltså, vad är detta för jävla idioti?

Jo, jag vet att AFA-pöbeln och veganmilisen har stora problem med empati riktad mot oss medmänniskor. Av skäl som bara deras skolpsykologer i mellanstadiet känner till kan de uppenbarligen bara relatera till ett par mörka ögon placerade på en fyrbent hårig kropp, helt styrd av naturliga instikter.

Men då vill jag bara upplysa om att det finns sibiriska tigrar, kinesiska pandor, svenska torskar och grönländska valar som är i större behov av ert engagemang än ett gäng övergödda minkar.

För en gångs skull, gör något som gagnar jordklotet. Åk ut i världen och rädda utrotningshotade djurarter istället för förbruka syret i Stockholms innerstad. Släng anti päls-plakaten, släpp tuben med biodynamiskt kikärtslavemang och fundera på om ni inte kan göra något vettigt istället?

Under tiden kan ju vi andra tänka på att politiskt engagerade ungdomar inte alltid är särskilt nyanserade i sin samhällsanalys. Ödmjukheten och insikten brukar anlända till dem först efter ett par ordentliga omgångar med batongen. Den utfällda, fjäderförsedda.

Adjöken,

Sven af Ordning