Att skratta åt finnar

Lunchtid i Stockholm: ett gäng finnar med Viking Line-påsar i händerna passerar Kungsträdgården. Och många stockholmare tycker att detta är festligt. De ler lite i mjugg, vilket många svenskar har för vana att göra när de hör och ser en grupp finnar eftersom man tycker att finnarna är tystlåtna typer som förmodligen bär kniv och som inte kan säga ”b” och är lite allmänt bonniga och ännu mer deprimerade än vi.

Folk borde ge fan i att skratta.

Dagens historielektion och en sak du bör begrunda noga: det var när Sverige förlorade Finland (och det berömda finska rytteriet) som vi slutade slåss.

På några generationer blev vi ett folk av mesar. Det tog oss mindre än 200 år att gå från fruktat krigarfolk till mjukbrödsätande elallergiker.

Det är fan i mig inget att skratta åt.

/Herr W