Berlusconis gossar

Tisdag kväll. Frankrike är utslaget ur EM — av Italien. Det är inte bara orättvist, det är skamligt. Inte för att Frankrike förtjänade att gå vidare. Inte bara för att Italien, helt oförtjänt, skapat rykte om sig att vara den tekniska gladfotbollens hemvist på jorden när de i själva verket spelar en kontrollerad tråkfotboll à la Grekland 2004. Nej, det finns politiska dimensioner av detta också.

Det skulle nämligen finnas en klar logik i att Tyskland och Frankrike går vidare medan Österrike och Italien skickas hem.

Först har vi det här med historien. Vi vet alla vad en viss österrikare med förnamnet Adolf ställde till med i Tyskland under trettio- och fyrtiotalet. Tyskarna har bearbetat och gjort upp med sitt förflutna. Deras statsskick räknas tillsammans med Sverige till ett världens mest transperenta och demokratiska. Uttalat rasistiska partier är förbjudna. Nazistiska symboler är straffbara att exponera.

Annat är det i Österrike och Italien. Där sitter fascisterna i parlamentet och utövar makt i det dagliga politiska arbetet. De två länder som allierade sig med Tyskland i andra världskriget har en hel del skitig byk att tvätta.

Sedan har vi det här med nutiden. Kolla till exempel in den etniska mångfalden i Tysklands och Frankrikes spelartrupper i EM. Tyskland har Odonkor, Kurani, Podolski, Gomez och Klose. Frankrike har Thuram, Benzema, Abidal, Henry och Makelele. Jämför sedan med Italiens trupp. Ser du en enda spelare med invandrarbakgrund?

Italien har så mycket mer än fryntliga baristor, gulliga Avorio-bönder och stiliga fotbollsspelare med åtsittande Kappa-tröjor. Glöm aldrig det.

/Sven af Ordning